Med enkla medel kan man få nya upplevelser i vardagen. Jennie Walldén, Sveriges mästerkock 2013, brinner för att inspirera folk att prova att laga nya rätter. Hon gör kokböcker och lagar mat på tv, och numera lär hon också kunna inspirera genom sin nyöppnade restaurang Namu i Malmö.
Jennie Walldén och maken Jonas driver den nya restaurangen i centrala Malmö tillsammans.
En vacker dag när sommaren fortfarande klamrar sig fast och vägrar släppa fram hösten på allvar är det full fart i den anrika tegelbyggnaden på Landbygatan i Malmö. Jennie Walldén kommer gående längs gatan från Lilla torg och vinkar glatt. Det är på hennes nya krog Namu (”träd” på koreanska) som arbetet pågår, för att allt ska finnas på plats till öppningen i början av oktober.
– Om någon sagt till mig för tre år sedan att jag skulle ha en egen krog i Malmö den här hösten hade jag aldrig trott på det, säger hon och tittar lystet mot huset. 2013 var nämligen ett år då hennes liv tog en tydlig vändning. Efter att ha suttit och likt en sportfantast hejat på deltagarna i tidigare säsonger av tv-programmet ”Sveriges mästerkock” tyckte hennes man att hon själv borde söka.
– Jag har alltid varit tävlingsinriktad och intresserad av matlagning, så det lät ju som en passande utmaning. Men jag ställde inte upp för att vinna, det hade jag inga tankar på, utan för att det var en kul grej. Vid den tiden arbetade hon som marknadschef på ett stort livsmedelsföretag och trivdes mycket bra i den rollen. Men efter att ha kammat hem vinsten i tv-tävlingen gick en av hennes stora drömmar i uppfyllelse:
– Att få göra en egen kokbok hade jag fantiserat om länge!
Matintresset tror hon har kommit redan från de tidiga levnadsåren i Sydkorea, där hon spenderade mycket tid med sin mormor eftersom mamman var ensamstående och studerade, och därmed hade svårt att ta hand om Jennie på heltid.
– Att vara med mormor innebar att följa med henne på allt hon gjorde. Hon bodde på landet och där brukade man jorden, punkt. Skördade ris och grönsaker och tillvaratog råvarorna på bästa sätt. Och så gjorde hon en kimchi som fortfarande är den godaste jag har ätit. Kimchi är ett tillbehör som har blivit allt vanligare i Sverige, men många gånger i helt felaktiga former, anser Jennie Walldén.
– Jag har mer än en gång varit med att de har ställt fram något som mest liknat pizzasallad med lite chili när jag har beställt kimchi på en restaurang. Men kimchi bygger på att man har grönsaker som har fått stå och fermentera. Det behöver inte vara chili i en kimchi, utan det är fermenteringen som är det viktiga. Det var dåliga förutsättningar för barn till ensamstående föräldrar i Sydkorea i början av 80-talet; de blev papperslösa och var därmed utestängda från såväl sjukvård som skolor. Jennies mamma såg därför ingen annan möjlighet än att adoptera bort dottern, och sex år gammal åkte Jennie från Korea till sin nya familj i Kristianstad.
– Mamma hade varit stark och förklarat för mig hur bra det skulle bli i mitt nya land och jag var ju verkligen sugen på att börja i skolan precis som mina koreanska kompisar redan hade gjort. Men så klart var det svårt för ett sexårigt barn att lämna sin mamma, mormor och all trygghet som man kände till. Men barn har också en stark inre drivkraft som gör det bästa av allt. Hon satsade hårt på att komma in i den svenska gemenskapen, och tog under tonåren avstånd från allt som hade med Asien att göra. Som 24-åring åkte hon emellertid tillbaks till Korea för första gången. Det har blivit ytterligare några resor sedan dess, hon har även bott i landet som vuxen, och nu ser hon fram emot att så småningom åka dit med sin egen familj. I takt med att hennes matintresse växte sig starkare tog hon in koreanska influenser i det hon lagade av de svenska råvarorna.
– Det är grunden till de rätter vi just nu tar fram till min restaurang. Det finns numera några få ställen som serverar koreansk mat i Sverige, men många gånger kombineras det då med japanskt-kinesiskt-thailändskt och det blir inte riktigt samma sak… En sedvänja som hon kommer att lyfta in i restaurangen är att servera mellanrätter som gästerna uppmuntras att placera mitt på bordet och dela på.
– Så gör man i Korea och många andra delar av Asien, och det är något jag personligen uppskattar mycket. Jag tycker att det är tråkigt när var och en bara sitter och äter sin egen rätt.
Jennie bjuder frikostigt på sin matlagningskonst i sina kokböcker.
Jag tycker att det är tråkigt när var och en bara sitter och äter sin egen rätt.
Den som är uppmärksam lär också kunna upptäcka influenser från italiensk mat i Jennies mat. Som 18-åring bodde Jennie ett år som utbytesstudent i Italien och fick bland annat med sig en fascination för hur råvarorna behandlades i det italienska köket.
– De har en förmåga att få fram råvarornas smaker. Där kan man lyckas servera pasta med tomatsås och få det att kännas som en hel måltid. Det är en rätt okomplicerad matlagning, och det strävar jag efter i min mat. Måhända är recepten bakom rätterna på Namu mer komplexa, men de rätter som Jennie presenterar i kokböcker och tv-inslag ska alltid vara enkla att göra, slår hon fast.
– Min drivkraft är att hjälpa folk till roligare vardagsmiddagar – att få in nya upplevelser med hjälp av maten. I mitt förra jobb undersökte vi svenskars vardagsmatvanor och det visade sig att en vanlig familj har mellan 8 och 15 rätter på repertoaren. Det blir ju sjukt tråkigt! Hon konstaterar att det finns omkring 20 000 artiklar i en stor livsmedelsbutik, men att de allra flesta av oss köper ungefär samma 50 artiklar vecka efter vecka.
– Jag har en idé om att det vore spännande att följa efter någon i butiken och köpa samma saker för att få in några nya ingredienser. Eller att komma överens med grannen om att ni båda ska handla mat för 1000 kronor – och sedan byta kassar!
Jennie Walldén och hennes man Jonas driver Namu tillsammans, och de har satsat mycket på att skapa en inredning som förhöjer matupplevelsen.
– När man frågar någon om bästa matupplevelsen brukar det ofta visa sig vara en del av något annat. Det hänger ihop med ett visst tillfälle eller – väldigt ofta – en speciell plats där man åt den rätten. Maten hade nog inte smakade lika bra om den inte serverats just på den strandrestaurangen och vice versa: det hade inte varit samma upplevelse att vara på stranden utan att äta den där maten. Även om hon vurmar för okomplicerad matlagning är det givetvis inte samma sak som att det ska vara ”enkla” smaker.
– Jag vill att mina gäster, oavsett om det är hemma i köket eller på restaurangen, ska tycka att maten är en smakbomb! Det ska vara något annorlunda som gör att man reagerar. Den typen av upplevelser kan man lätt få in i vardagen genom att använda ett nytt recept då och då – kanske en speciell dag i veckan?
